Nygamla spår

Postat den januari 29, 2012 av camilla

När jag bodde i Motala (för drygt 20 år sedan) och gick på gymnasiet så sprang jag regelbundet. Löpturen gick längs vägen där jag bodde och variationen i sträcka berodde på var jag valde att vända och springa hemåt igen. Det blev oftast 7 km. Utvecklingen stannade naturligtvis av till slut och jag blev varken snabbare eller mer uthållig.

Vad jag numera har otroligt svårt att förstå är att jag aldrig tog en löptur någon annanstans i dessa vackra omgivningar! Här kryllar det nämligen av underbara stigar och små charmiga grusvägar. Varje gång jag kommer hit på besök, som denna helg, blir det minst en tur i det jag missade då.

Igår hade jag gett pappa i uppdrag att hitta en runda på dryga 20 km som gav oss möjlighet att ha sällskap, han på cykel och jag löpandes i mina Spikecross. Det är ont om snö här, jag hade inte uppmärksammat det när jag packade väskan, och därför var jag glad att avsnitten på asfalt var minimala. Vi drog iväg ner mot sjön Vättern, blev ordentligt utskällda av två lösspringande hundar men såg i övrigt inte många livstecken. Sommarstugorna var igenbommade och vinden blåste snål och kall.  Jag hade inte koll på vägvalet men började efter en stund att misstänka att det fanns en rejäl utmaning i pappas plan…

Efter 13 löpta/cyklade kilometer blev det nämligen dags för en backe som är en hel kilometer lång. Jag hade hållit ett tempo på cirka 5.30 min/km och det fick jag såklart sänka. Men det kändes bra att få jobba uppför på den i övrigt relativt platta turen och ändå kunna återgå till ursprungstempot efteråt.

Gissa om det kändes lyxigt att komma in i värmen och serveras mammas nylagade paprikasoppa med en fantastisk Raw Food-fudge till dessert! Båda från Ulrika Davidssons Raw Food-bok.

005 001

 

 

Publicerat i Motala, Okategoriserade, Raw Food, Spikecross | Kommentering avstängd

Uppe i Åre…….

Postat den januari 29, 2012 av jari

Yo!

Här kommer en lägesrapport snabbare än att en inoljad stridsmungo hinner reagera.

Är i Åre, kom upp sent i eftermiddags, efter att ha jobbat lite i Uppsala och Sundsvall på vägen .

Mötte upp Mike på TOTT hotell och satte mig omedelbart på en cykel och trampade i 2 timmar. Var lite mosig, hade inte ätit nått sedan imorse och seg efter bilresan.

Mike på cykeln

 

TOTT

Imorgon blir det snowboard och träning

Igår blev det ett ”monsterpass” med Johan som hade ”pappafredag”  Vi körde 3 timmar löpning A1, sedan så skarvade jag på 40 min extra löpning  + 1 tim 20 min styrka(fokus ben)

Tack för visat intresse!

Jari P

Publicerat i Åre, Okategoriserade, TOTT | Kommentering avstängd

Dream on

Postat den januari 28, 2012 av Maja

Här i veckan drömde jag att jag hade sex, och att jag sprang. Fast inte samtidigt. Fattar inte hur det här ”långlöpningsgiftet” har satt sig i mig. Det blir verkligen en abstinens. Det går inte att beskrivas – det måste upplevas.

Igår sprang jag i alla fall. I en cirkel kring förskolan eftersom jag, som en del av inskolningen var tvungen att kunna inställa mig på några minuter ifall sonen blev ledsen. Cirkeln blev iallafall 15 km i diameter och jag njöt. Lite konstigt kändes det att vara ute i när det fortfarande var dagsljus, utan barnvagn. Skönt att slippa pansarvagnen aka Emmaljungan men trist att mista den hårdaste PT:n ever.

Näsan rinner fortfarande så jag vågade mig inte på något som ens liknade högre intensitet men hela jag njöt ändå över att återigen få vara i rörelse.

I natt kommer jag sova gott och säkert drömma – om löpning alltså.

Publicerat i Bla bla, Familjen | Kommentering avstängd

Realtidsrutan

Postat den januari 28, 2012 av Alex

Så heter den på facebook i alla fall. Den lilla rutan till höger där de senaste nyheterna poppar upp i… just det. Realtid.

Den här bloggen kanske är min lilla realtidsruta?

Om än med viss fördröjning ibland.

Att över ett par glas vin boka husbil och semestedagar för kynnescykla 210 mil cykel under 7 dagar ”bara för att det är kul och mysigt” kanske inte är det smartaste draget en fredagkväll, med tanke på att även Pariscyklingen i juli stundar för mig.

Långt från formen, långt från rakade ben. Men någon sommar måste jag ju kunna säga att jag verkligen dansade. Och förlustade mig i serotoninbrist deluxe.

(Söker du på serotonin på wikipedia är ”depression” ett relaterat ämne som man bör läsa igenom).

Vi får se hur det blir med den kirurgiska precisionen träningsmässigt. Trainern står uppställd i alla fall.

Sedan är frågan vad jag ska göra med den här dåliga vanan?

Dags att steka lite kottar och bär. Insmorda i ekorrsvett och olivolja.

Publicerat i Cykel, Facebook, realtidsrutan, Sverigetempot | Kommentering avstängd

Hej världen

Postat den januari 27, 2012 av emmav

Den där lyckan, när man inser att febern börjar ge med sig. När antibiotikan äntligen gör sitt jobb, när värken lättar och man plötsligt är sugen på godis igen. Den lyckan är fin att smaka på den.

Publicerat i vardag | Kommentering avstängd

Bara ett skönt klipp…som….ja, dansar..

Postat den januari 27, 2012 av jari

Publicerat i Okategoriserade | Kommentering avstängd

Rocky vs Ivan Drago

Postat den januari 27, 2012 av mimmi

Milen rullar in som det ska, det går bra nu, kompis det går bra nu.

Kanske lite tidigt att slänga upp ett så kaxigt uttalande här på ugglan men jag kan inte hålla mig, äntligen en vettig träningsvecka. Har fått till en del riktigt fina pass de senaste dagarna, allt från trevlig jogg med Sara och Grazi och lunchrundor i solsken till mer fokuserat på löpband, med pulsklocka och hela kittet. Nämen! Ivan Drago-träning? Det trodde ni inte. Nej, och i vanliga fall erkänner jag mig helst till Rocky-aktig löpning men Drago-träningen har haft ett specifikt syfte. Att komma upp i lite hastighet. Löpbandet kanske är definitionen av leda men just nu behövs det, som den myglare jag är krävs det ett skifte i makthierarki mellan ben och hand för att det ska gå undan. När handen tar kommandot och rattar in tempot, är det bara för benen att springa för glatta livet.

Basen i träningen är förstås gammalt hederligt utomhuslufsande. Om man bara sitter inne och möglar på något gym missar man det bästa. Utomhusträningen gör skillnaden, löpning handlar ju lika mycket om den psykiska utmaningen som den fysiska och vad är mer fostrande än att träna i dåligt väder? Och belöningen i form av värme, skön utmattning och rosiga kinder är härligare än härligast. Kanske är det allra finaste att man verkligen ser vintern, tror hemligheten med att trivas och känna sig pigg under vinterhalvåret är att vistas utomhus, varje dag, oavsett väder. Och då menar jag inte utomhus som i att stå dåligt klädd och vänta på ett försenat pendeltåg utan vara ute och röra på sig lite, klädd för syftet.

Mer utomhusaktiviteter, brollans träningshelg närmar sig och jag bävar. Har till och med fått hintar om ”överlevnadsövningar” men där drar jag gränsen, tänker inte sova under någon gran bara för att tuffa till mig på milen. Han har dessutom värvat T till träningsteamet, blir rörd av engagemanget och tänker gå all in. Vi snackar myren och skidbacken. Ivan Drago-intervallerna på löpband gör säkert underverk för konditionen men jag tänker träna här (lägger ödesmättat handen över hjärtat) och här (knackar mot pannan).

Roligt kalkonklipp, sensmoral går ingen förbi. Vem når toppen?

(Bör jag bli oroad av att T istället för att skratta ironiskt åt det här börjar nynna med och recitera ”no pain, no pain”?)

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Kommentering avstängd

Post it

Postat den januari 27, 2012 av Alex

Jag har en cykelvän som försöker få mig att ställa upp i Sverigetempot. Säljargumentet just nu är:

”Men Kari Martens ska ställa upp!”

Jag har aldrig träffat mannen. Men visst, om jag någon gång ska hävda mig på riktigt i cykel måste det bli på långa distanser (som mer handlar om att pressa mentala gränser och rövsmärtor än Vo2-max och trösklar).

Hur som. Man kan cykla Sverigetempot som kynnescyklist och bara ha kul också. 30 mil om dagen i 7 dagar.

Vem vet.

Vi får se.

Idag har jag sprungit med kund. Tröskeltest á la Joe Friel. Det gick bra tror jag. Och löparmuskeln inom mig börjar få liv.

Nu sorterar jag post it-lappar. Efter möten. Och bockar av att-göra-listor. Och skriver det här. Och twittrar. Så mycket kan jag göra på en och samma gång.

Sa jag att jag lyssnar på Spotify också? Private session så att alla mina facebookvänner inte ser att jag är en fjortis som lyssnar på LMFAO.

Publicerat i Sverigetempot, Yada yada yada... | Kommentering avstängd

Shoulder job

Postat den januari 27, 2012 av jona

Axeln och hela ryggen har blivit uppnålad och om det har känts hundra gånger bättre förut, så känns det tusen gånger bättre nu. Min lärare, Bhai Himat, som är på besök är läkare. Doctor of oriental medicine that is. Han har sin klinik i New Mexico och jag har varit där och praktiserat faktiskt. Det sköna med att få akupunktur är att behandlingen verkar exakt på pricken där den ska verka. Inte bara axeln blir bättre utan hela mitt andetag får mer djup och rymd. Jag känner hur varje cell blir syresatt in i minsta lilla beståndsdel.

Egentligen är jag en skogsmulle av stora mått, men jag uppskattar en snygg tavla.  Vi har varit över sundet och insupit lite konst i Danmark. Ibland måste man balansera upp hjärnhalvorna och sportfåneriet lite.

Hörs snart – Håll hårt i helgen

Jona

Publicerat i återhämtning | Kommentering avstängd

Super smoothie

Postat den januari 27, 2012 av Morgan

20120127-110035.jpg

Min egna super smoothie, innehåller banan, mjölk, tranbärsjuice, frysta bär, vitargo energidryck m.m. Inget för bantare. Massor av kalorier i denna skönhet. Men det behöver jag efter att ha gått upp halv sex i morse och simmat 2500 m för att sedan åka hem och köra två timmar stenhårt på cykeln inomhus.

Grym morgon och jag kommer gå med ett leende på läpparna resten av dagen. Rekommenderas stark.

Publicerat i Allmänt | Kommentering avstängd