Jag vet inte heller egentligen, men jag har svårt att låta bli när det ändå råkar ligga några snuttar i kameran när jag kommer hem – och när jag dessutom kommer hem till äkta Göteborgsväder och välkomnas med två hål i ryggen och en hostattack så jag varken kan leka eller sova.

Men vill ni se nåt som är fetare så se här:

I dag är världen ganska grå där utanför fönstret. Jag ska snart ge mig ut i snöregnet för revisor-möte. Alla dessa papper! Tur att någon fattar någonting.

Snart är det helg och jag ska planera in en dagstur. Skärgården? Upplandsleden? Tänk om man ändå kunde åka till Spanien för en dag.

Ha en fin dag!

Vi kommer att samlas 19.00 i Helenas Café för att få information om Silvas lampor. Det kommer att finnas ett 10-tal lampor till utlåning, först-till-kvarn-principen gäller. Sedan springer vi ”som vanligt” i det tempo som passar för kvällen. Beräknad tid för avfärd är 19.30. Vi brukar bli 2-3 grupper som springer 7-12 km beroende på dagsform, humör och väderförhållanden. De grupper som jag med säkerhet vet kommer att köra på tisdag är Elins som håller 7-7:30 min/km och min egen som brukar landa på 5:40 min/km. Det är lätt att hitta, då vi håller oss till de större vägarna och vi springer aldrig ifrån någon som vill ha sällskap. silvas representanter är självklart även med och springer, så passa på att peppra dem med frågor!

Efter löpningen blir det återsamling med fika och utvärdering av lampor på caféet, vilket beräknas ta cirka en halvtimme. För att underlätta planeringen (så att ingen blir utan fika), anmäl ditt deltagande antingen på funbeat-tråden eller lägg en kommentar till det här blogginlägget.

Det är gratis, det blir trevligt och vi kommer att få ett fin-fint träningspass i mörkret (ljuset?)!

Varmt välkomna på tisdag kväll!

• 35 % använder Windows XP
• 18 % kör Mac
• Firefox 3 är vanligaste browsern före Chrome, Safari och IE8
• vanligaste sökorden rör Coop´s Velorbis cyklar
• flesta hänvisningar är från http://cykelbloggar.blogspot.com/
• 3 % av Er läsare är holländare
• 1 november 2011 visades sidan 900 ggr

Nu fyller jag på en kopp kaffe och sätter mig och skriver nästa krönika för Norrköpings tidningar

Därför kommer det kort och gott bara lite bilder ifrån dagen. Ifrån Östersund med Scott Cole i Arvids lägenhet och ett cykelpass på 2,5 timmar.

Arvids lya..cykel och kajakmaskin i vardagsrummet..som vilken anständig multisportare som helst! Förövrigt så jobbade Arvid…han jobbar med skog..nu vet ni det!

”Här är ditt kylskåp” Nej Arvids

Scott planerar cykelrutten (fortfarande Arvids lya)

Scott Cole på Storsjön

Moi på samma sjö och i lånade Bianchikläder och Bianchicykel av Arvid som jobbade….

Testar greppet

Efter avklarat cykelpass… Sushi/Yakinikku

Jag erhöll till synes goda besked i fortune cookien

Efter maten var det dags för semla, eftersom det var fettisdag..Yes!

Här är Scott

här är Jag

Tom Cruise

Tack för visat intresse! Och stort tack till dig Arvid som lånade ut cykelkläder,cykel och lägenhet.

Jari som ställt klockan på 05.50….klockan är just nu 01.15..

Summan av kardemumman (!) är att jag aldrig skulle spendera pengar på en semla till mig själv, men när det dyker upp en massa semlor på jobbet och det dessutom blir över måste jag nästan förbarma mig. I min värld får man inte slänga mat. Sådant resursslöseri vill jag inte vara med om. Dessutom hade jag tränat på lunchen och var ganska sugen på lite kolhydrater.

Liten kontorssemla

Ja, så jag tog en semla. Pillade bort mandelmassan (ja, lite resursslöseri fick det bli…) och njöt av kardemumma-smaken. Tur att träningspasset (fys) var så tufft. I omklädningsrummet efteråt utbrast en okänd kvinna till mig ”Jäklar, vad jobbigt det var!”. Glatt svarade jag ”Ja, då ger det effekt!” Hann tänka att jag kanske skulle vara lite mindre käck mot främlingar, men hon tog nog inte skada.

Så, ett träningspass och en (liten) semla, det kunde vara värre.

Ja. Framåt sen eftermiddag var det fortfarande semlor kvar. Alltså… det går ju inte. Så jag tog en semla till. Utan mandelmassa. Lyckades puffa florsocker över hela mig dessutom.

Sedan skedde ett litet vardagsmirakel. Jag kom från jobbet tidigare än väntat (17.40) och kunde därmed hinna till ett spinningpass som lägligt nog hade fått några lediga platser. Tisdagslycka! Möra ben efter fysen gav mig en bra utmaning. Puh.

Så nu sitter jag här, lagom mör och nöjd med dagens facit. Lika många träningspass som semlor. Det är väl OK?

Imorse när klockan ringde så var det nog jag som såg ganska sträng ut. Sen tänkte jag på hur stark jag kände mig under gårdagens löpning, och det tack vare mornar som denna. Klev upp och fick till ett leende mot mig själv i spegeln. När jag kommit halvvägs så hälsade jag glatt på bilden av Pasi Salonen. Två frågor dök upp. När rakade han av sig håret och hur kommer det sig att denna duktiga triatlet och föreläsare jobbar på det lokala glasmästeriet?

Hur som helst så kom jag fram till jobbet och där jobbade jag (!) Kommer på mig själv att dagdrömma om att få komma ut och springa. Dövar min längtan med att under lunchen kolla efter nya skor. När jag söker efter Nike Pegasus så föreslår T9 funktionen ”Nike Orgasms”. Alltså nog för att mina skor är sköna men riktigt på orgasmnivå är det inte.

Skyndar hem för att hämta lilleman på förskolan. Ser vårt familjefoto laminerat (!) och uppsatt på väggen. Som jag tidigare nämnt så blev vi, här hemma, en aning stressade när förskolan ville att vi skulle lämna in foto på oss själva. Vi såg så unga och fräscha ut på alla framkallade kort som vi hittade. Tänkte att det skulle bli pinsamt när vi sen dök upp inte alls särskilt unga och säkerligen inte alls ett dugg fräscha. Efter mycket letande hittade vi ett kort som var ganska likt sanningen. Det var ett foto från årets parlopp. Två svettiga och lagom slitna människor med nummerlappar fästa på bröstet, ler endorfinstint in i kameran. Usch. Skamligt. Att jag sen (som bekant) ofta transportlöper gör ju att jag varken ser ut som prinsessan Madeleine eller luktar hallonbåtar när jag hämtar sonen på eftermiddagen.

Stämpeln som en flåshurtig familj ligger farligt nära nu.  Ska bara springa Lidingöloppet så jag kan få ett klistermärke till bilen. Men jag älskar mitt familjeliv och det är ingen som tvingar oss – även om jag nog alltid kommer se sträng ut när klockan ringer på morgonen.

Den bästa semlan bakar man själv. Denna bild är från 2010; lagom mycket grädde och ingen mandelmassa!

Som du kanske har märk så är ju faktiskt inte semlan en bakelse som man bara äter få fettisdagen längre, utan den går i princip att köpa i butikerna året om. Så för dig som gillar semlor så tänkte jag tipsa om att man faktiskt kan modifiera denna bakelse lite och få den att passa alla tidpunkter på året. Antingen kan man ta ett färdigt recept, till exempel:

• Chokladsemla med Daim
• Saffranssemla
• Vaniljsemla

…eller så hittar du på ett eget! Blev själv lite inspirerad till att laga en semla inspirerad av morotskaka… Japp, jag får nog allt ta och göra en sådan någon dag i nästa vecka. Den här veckan är dessvärre redan fylld till längden och brädden med PAA-träff, föreläsning, byte av bostad, en hel del jobb och så träningen såklart.

Blev du däremot sugen på att sätta igång och baka nu kan jag rekommendera att du läser det här först: ”Tips när du bakar semlor!” från sidan www.semlor.nu

Vill du däremot fortsätta läsa hittar du två lite roliga semmelrelaterade artiklar här:

• ”Ät inte fler än fem semlor om dagen” från Aftonbladet
• ”Älskat bakverk men fruktad kaloribomb” på DN

Pass: Snölöpning med pratsam barlast.

Utrustning:

• Dubbade löparskor
• Frusen sjö med nån dec snö
• Pulka
• Ryggsäck att knyta fast pulkan i
• Barlast i form av lånat eller eget barn
• Fika (mycket viktigt för moralen)

Knyt fast pulkan i ryggsäcken, sätt barnet i pulkan, säg att det kommer bli kul och gå snabbt och börja springa rakt ut på isen.

Låt barlasten bestämma var ni ska (vi sprang åt det håll vi trodde det skulle kunna finnas älgar), ju snabbare du springer desto mer roar du barlasten så kör järnet. Ta en fikapaus och fortsätt. När du är helt slut, fråga om ni ska vända hem, svaret blir då nej, du måste fortsätta lite till. Såhär håller ni sedan på tills du måste släpa hem pulkan på skakiga ben.

Syskonbarn, en frusen sjö och starka ben, tre gånger kärlek i min bok.